!

Min kära vän sen många år tillbaka skrev en kommentar till mitt "Ella den snälla" -inlägg. Hon skrev så här:

"Jag vill väcka lite tankar om uttrycket snälla bebisar... Ofta hör man frågan: "Är han snäll?". Rätt knepigt tycker jag: "Nä, han är jätte-elak!" Så klart inte. Alla bebisar är väl snälla, eller? Bebisar som skriker är ju inte elaka, om man nu menar snäll synonymt med lugn."


Jag kan inte göra annat än att hålla med henne. Eller ska jag vara ärlig så tog jag bort hennes kommentar första gången. Jag störde mig på den och förstod inte riktigt vad hon menade. Men efter lite diskussion på msn förstår jag nu. Jag har nog själv frågat om bebisen är snäll utan att reflektera över vad det är jag säger. Det är som en vänlighetsfras. När jag skrev Ella inlägget passade det bra att skriva att hon var söt och snäll, de liksom passade hopp. Men självklart tycker jag inte att en del bebisar är snälla eller elaka. Det är ju genom b.la. gråt och skrik de vissar vad de vill, mat, sömn, ny blöja eller smärta.  Ett barn som aldrig skriker ska man nog oroa sig över, det är inte riktigt normalt.
Så tänk på vad du säger egentligen!

"Alla bebisar är väl snälla, eller?" Skriv gärna en kommenatar om vad du tycker.