!

Min farfar somnade in idag. Han blev 98 år. De senaste veckorna har vi inte fått någon kontakt men honom och han har fått kortisonsprutor så vi var förbereda. Men ändå.

Den farfar som jag saknar är den som jag minns som barn. När jag gick hem från skolan stannade jag till hos farmor och farfar. Ibland tog jag en godisbit och sen gick vidare hem. Men ibland stannade jag. Jag har många minnen från när jag spelade domino med farfar. Det var farfar som lärde mig det spelet. Vi satt i tvrummet på den hårda bäddsoffan med det runda bordet. Där spelade vi domino. Det var längesedan nu.

Jag var och hälsade på farmor och farfar för några veckor sedan. Då var farfar dålig också. Han låg i sin säng och sov när vi kom. Vi satt runt honom och pratade med farmor. Farfar är vaken men säger inget. Han humar lite.

Sen pekar han mot ett kort som sitter på väggen. Jag tar ner det och ger det till farfar. Det är ett gammalt kort på farfar som barn med alla hans syskon. Han är sist kvar. Farfar och hans syskon sitter på en vagn dragen av en häst. Kortet är svartvitt. Det är ett glädjefullt kort.

Så länge har farfar varit dålig. Jag blir ledsen när jag ser honom. Den pratsamma farfar som gärna berättade historier från sitt liv är borta. Men är han lycklig där han är nu. Kanske åker han häst med vagn igen med alla sina syskon? Planterar lite blommor och spelar domino?

Jag saknar dig farfar men vet att du har det bra nu.

Många kramar Ida